After the rain.

Jag ska bli bättre på att blogga, det lovar jag först och främst mig själv!
Dagen var rolig, det började med en superinsats från alla i min grupp i vårt brupparbete, verkligen sjukligt otippat att vu funkar såpass bra tillsammans. Sen så fuick et jag överartigt samtal från min körlärare som så fint berättade för mig att jag var en kvart sen till min lektion med honom, så jag springa dit. INTE en bra idé med min nuvarande hals och röst kan jag berätta.
Sedan stack jag till Arnellisen, och vi satt och snackade i säkert 4 timmar. Att ha en sån connection till en annan person är helt sjukt, och idag var vi helt och hållet ärliga mot varandra. Det var nog det mest förlösande snacket jag någonsin haft med henne, så det gjorde verkligen min dag till etthundra procent. Att hon sedan visat sig vara starkare än jag trodde att hon var är en riktigt rolig överraskning, men jag har ju också en tendens att omge mig med starka kvinnor.
Nu sitter jag här, ska snart publicera detta (dah), men innan dess vill jag bara speak my mind om en sak.
Om ni har nåt att säga till mig, säg det till mig i person. Jag orkar inte med skitsnack, och jag är en människa med mer svar än frågor. Det är patetiskt att snacka skit. (även om vi alla gör & älskar det).
Imorgon bjuder dagen på redovisning, fika med rektor Anders och min kära styrelse, klippning hos underbaraste Mia, middag med pappa och styvmor Eva på kvällen och senare gamla väster och klubbande med Arnella. Det är fullt upp alltså, och jag gillar det starkt.
Nu är jag riktigt, riktigt trött, så jag ska lägga mig i min säng med ett glas saft, och slökolla på film, med handen innanför kalsongerna och bara njuta, för det är så vi killar gör! Även om vi är bögar det vill säga.
Pussen.

My self-created hell.

Trapped in my own hell again!

Ok, de senaste dagarna har jag ju som bekant varit väldigt sjuk. Det gick så långt att jag var nära att skriva ett avskedsinlägg, välja kista och skriva en gästlista för min begravning. Såklart får inte vilket patrask som helst komma på den liksom. Iallafall är det ganska lugnande att veta att malmö drabbats av en pandemi, som beräknas drabba ca 45 procent av malmös befolkning. Då är jag iallfall frisk och kan glatt ha hela staden för mig själv..

Hur blev artonårsfirandet då?

Det blev inte kan vi säga. Visst, jag var på festen men det var ett fiasko för min del, jag var helt enkelt för sjuk. Det som retar mig är att jag idag vaknade upp relativt frisk, så idag hade jag kunnat njuta av gårdagen. Hmpf.

Men vad gör skilsmässoungen när det inte går som han vill? Han bestämmer nåt!

Så nu har jag bestämt att gårdagen inte var mitt firande, utan att det kommer nästa helg istället! Då blir det tårta vare sig mina vänner vill eller inte.

De ska ha hattar också.

Fast jag slipper såklart.

Iallafall, en liten förklaring angående mitt internet-lägga-avande-med: Jag pallar helt enkelt inte mer.

Imorgon väntar kinaresturang med mamma, det är en liten tradition vi har och jag gilla'rt.

Sen så blir det lite vuxenfilosofier angående min nya vuxna ålder. jag måste även snacka lite med Arnella, och med Cecilia.

Pussarna till alla.