My self-created hell.

Trapped in my own hell again!

Ok, de senaste dagarna har jag ju som bekant varit väldigt sjuk. Det gick så långt att jag var nära att skriva ett avskedsinlägg, välja kista och skriva en gästlista för min begravning. Såklart får inte vilket patrask som helst komma på den liksom. Iallafall är det ganska lugnande att veta att malmö drabbats av en pandemi, som beräknas drabba ca 45 procent av malmös befolkning. Då är jag iallfall frisk och kan glatt ha hela staden för mig själv..

Hur blev artonårsfirandet då?

Det blev inte kan vi säga. Visst, jag var på festen men det var ett fiasko för min del, jag var helt enkelt för sjuk. Det som retar mig är att jag idag vaknade upp relativt frisk, så idag hade jag kunnat njuta av gårdagen. Hmpf.

Men vad gör skilsmässoungen när det inte går som han vill? Han bestämmer nåt!

Så nu har jag bestämt att gårdagen inte var mitt firande, utan att det kommer nästa helg istället! Då blir det tårta vare sig mina vänner vill eller inte.

De ska ha hattar också.

Fast jag slipper såklart.

Iallafall, en liten förklaring angående mitt internet-lägga-avande-med: Jag pallar helt enkelt inte mer.

Imorgon väntar kinaresturang med mamma, det är en liten tradition vi har och jag gilla'rt.

Sen så blir det lite vuxenfilosofier angående min nya vuxna ålder. jag måste även snacka lite med Arnella, och med Cecilia.

Pussarna till alla.

Cremé

Jag är verkligen sjuk, fan också. Men det ska inte stoppa mig!
Om en och en halv timme fyller jag myndig, och på kvällen ska jag fira in detta med Malmös Cremé de la cremé!
Cravings, ge mig!
pussen,.

Breakup.

Igår så ringde Arnella mig och berättade att det var slut mellan henne och Björn.
Såklart så blev jag chockad, de var liksom radarparet, men jag pallar inte dra allt här, det känns lite för privat..
Så vad gör man när ens bästa vän precis brutit upp från ett treårigt förhållande? Jo, man tar såklart Bag Ín Boxen under armen, och cyklar hem till det lilla livet. Sen så sitter man i åtta timmar och super med diverse människor, och när man vaknar dagen efter städar man hennes lägenhet och gör frukost.
Jag skriver mer sen. jag har nämligen feber, tack vare supandet och det minimala jag ätit tror jag.
Pussen

Stress!

Liveblogg, yeeeeehaaaa!
Sitter i skolan, Linnea och Ellen sitter bredvid mig. De är stressade.
Fashion bor i dem.
Gah, cravings!

18.

Jag tänkte skriva om min fredag.

Ja, min fredag! Jag fyller ju som bekant 18 år då, något som jag väntat på i två år nu. Jag har verkligen räknat ned dagarna, ända sen nyårsafton, och nu snart är det min tur att fylla.

Fylla, ja, jag kommer att vara asnitad. Men med de bästa såklart.

Jag tror att allt kommer att ordna sig så. Eller iallafall bli lite mindre deppigt.

Fan, jag älskar denna veckan. Efter fredag kommer jag inte att känna mig som en börda längre när jag går ut. jag kommer att kunna inhandla diverse varor själv, utan nån myndigs hjälp, och jag kommer slippa att sitta på en resturang och dricka en cola, medans alla andra dricker öl med motovationen: "Jag orkar inte dricka ikväll, läsk är ju så mycket godare".

My ass! Detta äger fett! And I never say that.

Döden.

Idag var jag lite stygg imorse, jag försökte nämligen komma försent! Men tji fick jag, det var fail all the way, jag kom i tid, till och med 5 minuter innan lektionen började.
När vi väl hade satt oss ned, och halva klassen stod utanför, bankandes för att bli insläppta, fick vi reda på att en lärare ur vår lärakår hade dött på alla hjärtans dag, 38 år gammal.
Hon lämnar efter sig två små barn,en make och en skola i chocktillstånd. Cancer suger.
På grund av detta så var alla lektioner efter lunch inställda, så matilda bjöd mig på fika. Eller rättare sagt, hennes pappa bjöd. Vi satt på Pronto i flera timmar, med Felicia som gott sällskap, och sedan var det dags för min körlektion.
Den var också allmänt failad, men mer om det sen.
pussen.

Satc

jag älskar detta.
jag älskar henne.
jag älskar honom.
jag älskar sex and the city.

Myzigt.

Nu är jag klar med allt pluggande, finally! Eller, jag var klar för en timme sedan, menmen.. Jag tänkte iallafall fira detta lite, så jag går ut i köket. Likt en hungrig katt letade jag efter nåt sött, helst nåt riktigt onyttigt, som kunde stilla mitt sötsug. Jag strök runt i säkert tio minuter och letade i alla skåp och lådor, tills jag såg nåt som såg ut som en påse med saltlakrits ..

"DINGDINGDING- JACKPOT"- tänkte jag, och tog påsen. Det var hundgodis i den. Vi har inte ens en hund.

Vafan liksom? Så nu måste jag vara jätteomständig och göra varma mackor, koka kaffe, bara för att få till lite substans i allt.

fan också.

Fan.

Bilden har ingenting med detta att göra egentligen, och nu inser jag att det kommer att bli ganska mysigt att sätta på en lite småmysig kärleksfilm, och sitta med mina mackor med för mycket ost, och deppa isönder för att inte jag har nån att kyssa i regnet.

Pussen.-

Tre

En tredjedel klart.
Jag ska nog iväg och köpa smågodis nusnart också, det känns som om jag är värd det idag.
Pussen.

Trapped in my self-created hell.

Just nu sitter jag här, fångad i mitt eget helvete och pluggar. Varför gör jag alltid såhär? Väntar till sista minuten och sparar allt det svåra tills dess? jag menar, matten klarar jag av, det är vara ekvationer, det läser jag när jag lägger mig ikväll och tar imorgon fullt ut, men detta?

Att sitta här med två småföretagande läxor, plus ha en naturkunskapsläxa hängandes över huvudet likt ett styggt litet orosmoln är inget som jag gillar, alls.

Jag är farligt nära att köra min sedvanliga: "Det löööööser sig"-bag, och bara skita i det.

Men jag ska klara detta, I will survive.

Såg förresten att min älsklingslärare, Mark, har delat in oss i grupper för engelska nationella prov. Det blev lite som en resultatslista, då alla som suger på engelska var sist, och jag stod först.

Hehe, lite självgod får man vara.

Pussen.

Fruktansvärt

Jag borde sova nu, och jag har riktigt, riktigt mycket ångest.
Det blir inte ens ens bild.
Pussen.

Arnella

Nu ska jag snart ge mig iväg till den minsta lilla bästa vännen ni kan tänka er, Arnella.

Hon är så liten att hon kan rida på sin lilla Chiuaua (som är ondskans medhjälpare, satans avkomma,) hon är så liten att hon köper kläder på Br's barbieavdelning.

Hahaha.

I crack myself up.

Det ska iallafall bli mys, och ikväll är det gaddamfakkingmaddafakka-Melodifestivalen.

Pussen på det.

Kvällen

Hemma från Cecilia nu, efter en ganska så intressant kväll, min maginfluensa började nämligen göra sig påmind igen.

Skitkul (hehehehehehehehehe) att sitta där och bara höra magen göra otroliga ljud ifrån sig, och bara längta hem till Sex and the city-boxen och mitt varma täcke.

Fast det var faktiskt jättetrevligt, träffade underbaraste Pia där!

Ingenting slår en bastant finsk operasångerska.

Bilder på spektaklet, och då menar jag självfallet inte Pia, kommer imorgon.

Imorgon ska jag träffa Arnella också, lilla, lilla, sötaste älsklingen.

Pussen.

Dagen.

Det blev en promenad idag, istället för allt detdär andra. Jag kände att jag bara behövde komma ut lite, i dubbel bemärkelse, och bara få vara nära havet lite.

Så det var det jag gjorde. kameran följde såklart med och ftade lite, och den ska även med ikväll till Cecilia.

Apropå det har jag ingen aning om vad jag ska ha på mig.

Det är en temafest och jag vill vara skitsnygg.

Just nu lutar det iallafall emot superpreppy, lite mot mod-hållet.

Men innan dess ska jag iallafall laga lite mat och så, efter fyra dagar maginfluensa innehållandes deiverse... hmm.... mindre trevliga toalettbesök är jag hungrig som en amerikansk fyrabarnsmamma med namnet Shaniqua, boendes i New York.

Pussen.

Lilla fettot

En liten parantes:
Jag vill dominera världen ännu mer nu när jag såg lilla fettot på min gård springa runt i snön.
Jag skall tvinga det att banta då.
hehhe.

Morgonstund har guld i mun.

Jag har en känsla av att dagen kommer att bli en ganska så sömnig dag.

Inte för att jag inte har en massa saker att göra, men just för att det bara känns så.

Hm, what to do?

Well, ikväll är det fest hemma hos Cecilia, vilket kommer att bli jättetrevligt, och innan dess måste jag bland annat duscha, städa och plugga.

Detdär sistnämda brukar tyvärr inte bli av.

Egentligen skulle jag visa en dagens outfit nu, men i och med att jag sitter i endast kalsonger så är det nog inte särskilt passande. Vill ni ha porr får ni gå in på exet.nu eller någon annan allmänt mysig sida.

Pussen.

Erk Larsson

Jag kanske skulle presentera mig kom jag precis på. Jag heter Erik, Erik Larsson.

Ibland stavar jag det med c.

Jag klär mig gärna lite rockigt, jeansen ska sitta som korvskinn och tröjorna ska vara oversizade med en snygg cardigan till. Det kommmer att komma upp bilder på allt detdär senare.

Jag försöker hanka mig fram igenom livet. Flyter på klubbande, fikor och festande. Kompisar och vänner, ibland ovänner.

Men jag stöttar mig alltid på humor och sarksam, jag vet att det egentligen låter helt och håller galet, men jag gillar att vara lite sarkastisk. och humoristisk då, såklart.

Studerar gör jag på Einar Hansen-gymnasiet i malmö där jag går Estetisk Design och Entrepenörskap, med en samhällsinritkning. När jag bir stor vill jag jobba med allt som är roligt. Jag vill vara skitsnygg och jag vill känna alla människor värda att känna. Plus att jag vill vara enväldig världshärskare.

Men man kan ju inte få allt som man önskar sig här i livet, eller?

Körar och dansar gör jag också.

En underlig merit är att jag nog är världsmästare i Jill Johnson-vetenskap, iallafall inför henne.

Translation: I'm Erik Larsson.

Förändringar till det bättre.

Tiderna förändras.

Det var precis det som slog mig nu ikväll.

Efter en dag som endast kan beskrivas som underbar med Matilda igår, och en ganska krävande eftermiddag idag innehållandes allt ifrån körlektioner till kycklingfileér tar min ångest faktiskt över lite.

Människor brukar beskrivas som utbytbara, men är det egentligen sant? För tre månader sedan kunde jag inte ens drömma om att vissa människor är "replacable" i mitt liv, som det nu verkar.

Eller, nu ska man ju inte skjuta räven i farstun eller vad det heter, pauser har ju alla, men jag menar rent generellt.

Varför är det så att vissa människor helt enkelt försvinner, och lämnar tomrum?

Varför bråkar man och bryter kontekten, något som jag är exeprt på, och varför vägrar man att inse att även svagheter är egenskaper som måste värdesättas?

Tiderna förändras verkligen, för det mesta till det bättre. och nu vill jag ta ett kliv tillbaka känns det som.

Nu vill jag ta en titt i backspegeln, för där finns det människor som jag älskar.

Fast det som jag precis insåg är att de inte finns i backspgeln.

De finns alltid här.

Här för mig.

Ömsesidigt.

Lite bilder från lovet hittils, by the way.