After the rain.

Jag ska bli bättre på att blogga, det lovar jag först och främst mig själv!
Dagen var rolig, det började med en superinsats från alla i min grupp i vårt brupparbete, verkligen sjukligt otippat att vu funkar såpass bra tillsammans. Sen så fuick et jag överartigt samtal från min körlärare som så fint berättade för mig att jag var en kvart sen till min lektion med honom, så jag springa dit. INTE en bra idé med min nuvarande hals och röst kan jag berätta.
Sedan stack jag till Arnellisen, och vi satt och snackade i säkert 4 timmar. Att ha en sån connection till en annan person är helt sjukt, och idag var vi helt och hållet ärliga mot varandra. Det var nog det mest förlösande snacket jag någonsin haft med henne, så det gjorde verkligen min dag till etthundra procent. Att hon sedan visat sig vara starkare än jag trodde att hon var är en riktigt rolig överraskning, men jag har ju också en tendens att omge mig med starka kvinnor.
Nu sitter jag här, ska snart publicera detta (dah), men innan dess vill jag bara speak my mind om en sak.
Om ni har nåt att säga till mig, säg det till mig i person. Jag orkar inte med skitsnack, och jag är en människa med mer svar än frågor. Det är patetiskt att snacka skit. (även om vi alla gör & älskar det).
Imorgon bjuder dagen på redovisning, fika med rektor Anders och min kära styrelse, klippning hos underbaraste Mia, middag med pappa och styvmor Eva på kvällen och senare gamla väster och klubbande med Arnella. Det är fullt upp alltså, och jag gillar det starkt.
Nu är jag riktigt, riktigt trött, så jag ska lägga mig i min säng med ett glas saft, och slökolla på film, med handen innanför kalsongerna och bara njuta, för det är så vi killar gör! Även om vi är bögar det vill säga.
Pussen.