Tiderna förändras.
Det var precis det som slog mig nu ikväll.
Efter en dag som endast kan beskrivas som underbar med Matilda igår, och en ganska krävande eftermiddag idag innehållandes allt ifrån körlektioner till kycklingfileér tar min ångest faktiskt över lite.
Människor brukar beskrivas som utbytbara, men är det egentligen sant? För tre månader sedan kunde jag inte ens drömma om att vissa människor är "replacable" i mitt liv, som det nu verkar.
Eller, nu ska man ju inte skjuta räven i farstun eller vad det heter, pauser har ju alla, men jag menar rent generellt.
Varför är det så att vissa människor helt enkelt försvinner, och lämnar tomrum?
Varför bråkar man och bryter kontekten, något som jag är exeprt på, och varför vägrar man att inse att även svagheter är egenskaper som måste värdesättas?
Tiderna förändras verkligen, för det mesta till det bättre. och nu vill jag ta ett kliv tillbaka känns det som.
Nu vill jag ta en titt i backspegeln, för där finns det människor som jag älskar.
Fast det som jag precis insåg är att de inte finns i backspgeln.
De finns alltid här.
Här för mig.
Ömsesidigt.
Lite bilder från lovet hittils, by the way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar